Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Skogsstyrelsen styr över Haralds skog

Harald Holmberg

"Om jag vill bedriva ett försiktigare skogsbruk, varför får jag inte det?" Foto: Jan Johansson

Harald Holmberg har en skog som han vill avverka försiktigt. För att det blir vackrare så. För att fåglarna trivs bättre då. Men Skogsstyrelsen säger stopp och belägg. Kalavverka!

I Lycksele kämpar Harald Holmberg mot myndigheterna. Han driver en segdragen rättslig tvist, som inbegriper brev till statsministern och långa skrivelser om tolkningen av skogsvårdslagen.

I korthet ser Harald Holmbergs konflikt ut så här: Han är i dag 70 år och äger 1180 hektar skog och myrmark vid Stöttingfjället, mitt emellan Lycksele och Vilhelmina. Marken har han ärvt av sin far.

Nu vill han avverka en del skog för att betala av skulder, ja, han har planer på att göra sig helt skuldfri. Samtidigt vill han behålla skogen så oförändrad som möjligt; dels för att det är en vacker skog som han tycker om att vandra i. Dels för att det finns mängder av fåglar där, och Harald Holmberg har haft ett stort intresse för fåglar sedan tonåren.

– Jag har bortåt 100 arter häromkring och jag tror att jag kan dem alla. Jag är duktig på att lyssna i hela området, säger han.

Det är därför han vill avverka försiktigt genom att bara ta de allra största träden och spara de andra. Om det blir en glänta vill han plantera där. Han vill inte kalavverka för att det blir fult.

– Då är trevnaden borta i 50 år, säger han.

Han kalavverkade nio hektar på 80-talet och det ångrar han än i dag.

– De fåglar som finns i skogen har ingenstans att ta vägen om man tar omkull allt. De vill ha variation för att trivas, säger han.

Men Skogsstyrelsen säger stopp. På den svårföryngrade marken är det lämpligast att kalhugga enligt Skogsstyrelsen så att nya plantor får ordentligt med ljus. Just här passar det inte med Harald Holmbergs försiktiga skogsavverkning.

Frågan har varit uppe i två rättsliga instanser. Så här skriver länsrätten i sin dom den 14 mars 2008:

"Harald Holmbergs ansökan avser avverkning av svårföryngrad skog och där ska metoder användas som erfarenhetsmässigt eller genom forskningsrön i praktisk skala ger tillfredsställande resultat inom godtagbar tid."

Nu senast, i mars, var målet uppe i kammarrätten och om han förlorar kommer han att överklaga till regeringsrätten. Han har själv skrivit ett brev i ärendet till Sveriges statsminister, Fredrik Reinfeldt.

Han skulle kunna välja att inte röra skogen alls. Det skulle lagen tillåta, men då blir det inga pengar till att betala av skulderna.

– Om jag vill bedriva ett försiktigare skogsbruk, varför får jag inte det. Jag vill kunna bestämma över det här, säger han.

Sören Wibe

Sören Wibe

– Det är fruktansvärt

Skogsvärden ringde till Sören Wibe, professor i skogsekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå. Han är även partiledare i EU-kritiska Junilistan.

Sören Wibe är en av få politiker som gör sin röst hörd om skogspolitiken. Han känner väl till Harald Holmbergs kamp för att få bevara sin fågelskog och föryngra på ett sätt som anses ineffektivt.

– Det är fruktansvärt! Hur mycket ska en skogsägare tåla, utbrister han.

Sören Wibe är ingen vän av detaljstyrning av skogsbruket. I själva verket säger han att det är helt onödigt – från ett nationalekonomiskt perspektiv.

– Alla de här inskränkningarna i skogsägarnas frihet betyder inget på det nationella planet. Man tvingar i dag skogsägare att maximera volymtillväxten, inte att sköta skogen på det ekonomiskt bästa sättet.

– Dessutom, tillägger han, varför just skogsägare? Vi tvingar inte en bonde att arbeta så hårt han kan, vi tvingar inte en bonde att så allt vad han kan. Han får låta bli att så. En skogsägare kanske vill ha en glesare skog, han kanske vill ha mera ljus, lite vilt eller renlav?

Sören Wibe tror att maximalt fem till sju procent av skogsägarna skulle ändra huggningsmetod om regleringen försvann och det skulle inte ha någon inverkan alls på virkesproduktionen i landet. Ett krav ställer han sig dock bakom: föryngringskravet.

– Det är det enda kravet som betyder något, och det ska föryngras med viss täthet, säger han.

Detaljregleringen av svenska skogsbruket har pågått i ungefär hundra år. 1907 blev det förbjudet för företag att köpa skog. Man hade upptäckt att en massa driftiga svenskar emigrerat till USA och Kanada och nu ville man locka människor att stanna i Sverige och bli hemmansägare. Ett nyktert leverne kunde bli en biljett till ett skogsköp till bra pris. En stor del av skogen hamnade i privat ägo.

Nu gällde det att få de nyblivna markägarna att se längre än sin egen livstid. De skulle tvingas att sköta skogen på ett bra sätt, att röja, gallra, inte hugga när skogen var för ung och att avverka när skogen var tillräckligt gammal.

Sören Wibe anser att det i dag som för hundra år sedan inte handlade om vad som är bäst för den enskilde markägaren utan om vad som är bäst för industrin – och det är och var maximal virkesproduktion. Målet är mycket virke på marknaden till lågt pris.

Monika Stridsman

Monika Stridsman

– Markägaren har stor frihet

Generaldirektören för Skogsstyrelsen, Monika Stridsman anser inte att den svenska skogsägaren är kringgärdad av alltför många regler.

– Man har som markägare väldigt stora valmöjligheter. Förut var man tvingad att avverka, det är man inte i dag, säger hon.

– Harald Holmberg är ornitolog och vill behålla en skog som fåglarna trivs i. Borde han inte få det?

Monika Stridsman säger att hon inte är insatt i detaljerna i just Harald Holmbergs fall, men säger att det inte finns någon önskan från statens sida att minimera fågellivet.

– Tvärtom, vi bejakar numera löv inne i skogarna. Fåglarna vill inte bara ha en gles skog, de vill ha lövträd också. Han får avverka som han vill, men sedan måste han se till att återväxten blir bra. Uppenbarligen leder inte det som Holmberg tänker göra i sin skog till att föryngringen blir tillräckligt bra.

– Borde man inte få sköta sin skog ineffektivt om man vill?

– Jo, det finns ett väldigt stort spann. Markägare kan göra en jättetät skog eller en gles blandskog. Men det finns en lägsta produktion som man får ha. Det finns i lagen några tvingande regler och en av dem är hur tät en ungskog måste vara för en tillfredställande produktion. Det har vi i samhället bestämt, och vi lever i en demokrati.

Enligt Monika Stridsman beror konflikter mellan markägare och myndigheten Skogsstyrelsen ibland på dålig kommunikation. När Skogsstyrelsen ger råd kan det uppfattas av skogsägaren som order och påbud från överheten. I dag finns till exempel inte längre någon röjningsplikt. Man kan låta bli att röja. Skogsstyrelsen tar satellitbilder över skogarna för att se om det är röjt. Om det inte är det kan det hända att markägaren får ett brev från myndigheten med tips om att det kunde vara dags att röja.

– När man får ett brev från en myndighet tar man det ofta på stort allvar. Många svarar och ursäktar sig och att man tänkt men inte hunnit, säger Monika Stridsman.

TEXT: Carina Gerken Christiansen