Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Jacob Palmstierna satsar på en skogsportfölj – och avslöjar knepen: "Sprid riskerna!"

Jacob Palmstierna

Foto: Ekerlids Förlag/Sven Persson

Jacob Palmstierna, finansmannen, företagskonsulten och styrelseproffset. Jacob Palmstierna, skogsägaren, friherren, fritänkaren och författaren. Vi träffar honom för ett samtal om skog, förbannade granåkrar och ägande.

Jacob Palmstierna kommer bakvägen. En rättfram knackning hörs från köksdörren på Skogsvärdens redaktion. Ute i det smala trapphuset står en reslig äldre man i halvdunklet under 25- wattaren.

Det är sen eftermiddag i november. Sedan tidig förmiddag har regnet strilat över Gamla stan i Stockholm. Gatljusen och skyltfönstren kämpar mot beckmörkret. Samma morgon har radions ekoredaktion haft som en av huvudnyheterna att forskare på SMHI visat att stormarna över Sverige varken blivit fler eller hårdare under de senaste decennierna. Vilket jag tycker strider mot en av grundförutsättningarna för det resonemang som Jacob Palmstierna för i sin senaste bok, Egendomspraktikan. Där argumenterar han för att granen bör fasas ut – framför allt på grund av stormarna under 1990-talet och de i upptakten på det nya seklet.

– Möjligen har SMHI rätt, säger Jacob Palmstierna när han slagit sig ned i en av fåtöljerna.

– Men det ändrar ingenting. Det är illa nog som det är. Våra skogar växer på Linderödsåsens höjdplatå och den är alltid mycket vindutsatt. Faktum är att rödgran har en omloppstid på 60 år, men 80 procent av granarna på Maltesholm blåser ned innan dess. Därför avverkar vi nu alla bestånd som är 45 år och äldre.

– Sen kanske man inte kan skylla på stormarna överallt. I dag har vi ju rena förbannade granåkrar på sina ställen. Monokulturer är av ondo, blandskog är självklart mer tålig.

Att skogsbruket i södra Sverige trots allt handlar väldigt mycket om gran, menar Jacob Palmstierna, beror framför allt på ekonomiska intressen. På 60- och 70- talen var det ekonomiskt rationellt att plantera gran på de flesta arealerna. På Maltesholm högg man ned boken och planterade gran. Så kom bokskogslagen 1974 och därmed tog kalavverkning av boken slut.

– Frisk och välvuxen bok är oerhört vacker men ekonomiskt försvarar den sin plats blott där den kan ge riktigt god kvalitet. Hos oss är det på åssluttningarna mot öster. Uppe på Linderödsåsen hade vi så kallad stubbskottsskog av bok, svårt betad av kreatur under mer än hundra år. Det var ett enkelt beslut att ersätta den med gran; gran växer dubbelt så snabbt, du får ut dubbla volymen och priset för granvirke var mycket högre.

Om inte barnen vill ta över är det min skyldighet att hitta en annan långsiktig ägare och sälja till denne. En ägare som har mina värderingar. För att driva en skogsfastighet krävs det bestämda värderingar. För en fastighet som Maltesholm som dessutom har ett kulturarv att förvalta krävs detta i ännu högre grad

– Men sen dess har stormarna kullkastat både träden och kalkylen!

I dag använder Jacob Palmstierna sina erfarenheter och kunskaper från finansvärlden och förvaltningen av värdepapper på skogen.

– Vi tillämpar portföljmodellen som vi hämtat från finansvärdens sätt att investera i aktier. Sprid riskerna i en klokt komponerad portfölj är budskapet.

Portföljen består just nu av nio trädslag, plus julgran. På 60 procent av arealen växer rödgran.

Målet är att så snart som möjligt minska andelen gran till endast en ringa andel av arealen och att ha lika stor arealandel löv- som barrträd. I den framtida skogsportföljen på Maltesholm kommer bland lövträden att ingå klibbal (17 procent), bok (10 procent), poppel (7 procent), rödek (6 procent), sykomorlönn (5 procent) och ask (1 procent) sykomorlönn. De barrträd man satsar på är sitka (19 procent), douglas (15 procent), grandis (8 procent), lärk (4 procent) och rödgran (1 procent).

– Fyra procent av arealen kommer dessutom att planteras med julgranar, som har en omloppstid på endast tio år. I dag har vi 69 hektar, målet är 84 hektar.

Rådgivningen till skogsägarna har inte förändrats sedan skadorna på granbestånden blivit uppenbara. Jag frågor Jacob Palmstierna om han tycker det är fel. Han tar en tugga på kanelbullen, smuttar på sitt Earl Grey påste, funderar och säger:

– Är det som du säger är det fel. Men jag vet egentligen inte – och det handlar inte bara om stormarna. Vissa av mina förslag i boken är omstridda, men jag tycker jag har några viktiga budskap. Ett av dem är att anläggningskostnaderna i skogsbruket måste ned. På Maltesholm har vi gått från cirka 20 000 kr/ha och ska ned till 10 000 kr/ha. Vi är snart där.

Att sänka kostnaderna gynnar förstås hanteringen av alla trädslag, men för julgranar är det extra tydligt. På Maltesholm är anläggnings- och planteringskostnaden cirka 30 000 kr/ha. Till detta kommer ytterligare 30 000 kr/ha för skötseln – som måste vara minutiös.

Jacob Palmstierna har fått en del kritik för att han i ”Egendomspraktikan” utmanar etablerade tankemönster i skogsnäringen.

– En del personer är kritiska mot vissa, som de tycker, exotiska trädslag i min portfölj. Lärk menar många till exempel är tveksamt; det är svårt att såga, osäkert om det går att hitta avsättning för det och priserna riskerar att bli dåliga.

– Men kan mina kritiker förutsäga hur sågverken resonerar och hur marknaden för lärk ser ut om 30-40 år, ja då är de mycket duktiga. Själv kan jag det inte. Det är just därför jag bygger en portfölj med tiotalet trädslag.

Svenska skogsägare är ofta för konservativa i sina val av trädslag, tycker Jacob Palmstierna. Samtidigt förstår han varför: det krävs en rejäl storlek på fastigheten för att kunna risksprida lika uttalat som han gör. Maltesholm samarbetar med två grannfastigheter i det gemensamma bolaget Skåneskogens Utvecklings AB. Tillsammans förfogar bolaget över cirka 7 500 hektar produktiv skogsmark, varav Maltesholm bidrar med 2 100 hektar.

– Med en så stor areal vågar vi experimentera. Skulle ett trädslag på en mindre del av marken slå fel är det ingen katastrof. Men om du äger 200 hektar och har till exempel enbart lärk är du förstås kraftigt riskexponerad.

Vilken som är den kritiska arealen för de olika trädslagen i en skogsportfölj kan han inte ange. Det beror helt på den enskilda fastighetens förutsättningar, menar han. I generella termer är det däremot enkelt: satsa inte bara på gran, utan på fler trädslag – om inte på tio, så kanske fem. Blanda löv- och barrträdsplanteringar. Ta hänsyn till den förhärskande vindriktningen när du planterar.

– Rödek, sykomor och poppel är lövträd jag rekommenderar. För oss på Maltesholm fungerar inte björk, ek och tall, men björk och ek kan vara rätt val på andra marker.

Jacob Palmstierna är en passionerad jägare. Det är även hans bror som äger halva jakträtten, en rätt som dessutom enligt avtal dem emellan skall vara av god kvalitet. Hur lyckas man då balansera viltskador och skogsbruk på Maltesholm?

– Det är svårt. Vi har till exempel alldeles för mycket dovhjort. De är ett betydande problem och i dag måste vi hägna in för stora pengar. Därför har vi beslutat att kraftigt reducera stammen. Vi kommer att skjuta av även hindar.

På Maltesholm satsar man stort på vindkraft. Strategin är att inte själv äga vindmöllorna, utan att arrendera ut 25 cirklar i skogen där en vindkraftentreprenör uppför kraftverken. Arrendet är fyra procent på bruttointäkten. Målet är att vindkraften ska ge intäkter som täcker utgifterna för att bevara och underhålla Maltesholms alla kulturbyggnader.

– Att investera i 25 vindkraftverk är en stor investering. Varje mölla kostar 30 miljoner att resa. Sen krävs det nya vägar och förstärkning av gamla för att klara de mycket tunga byggtransporterna – fundamentet väger 80 ton, aggregatet i toppen 20 ton.

Det finns ytterligare en tanke bakom Jacob Palmstiernas satsning på vindkraft: den kommer att ungefärligen kompensera för de intäkter han till nu haft i sin verksamhet som företagskonsult. Nu slutar han nämligen med de sysslorna.

– Ja, nu går jag! Nu avvecklar jag konsultverksamheten och mina styrelseuppdrag.

TEXT: Bosse Jönsson

Friherre, finansman och skogsägare

Jacob Palmstierna, född 28 april 1934, är friherre, finansman och skogsägare. Efter studier på Handelshögskolan i Stockholm, där han även var kårordförande ett år, och universitet i USA, började han på Stockholms Enskilda Bank, sedermera Skandinaviska Enskilda Banken. Han var verksam i banken i 30 år och fanns i 14 år i dess verkställande ledning. Under 1989 var han bankens koncernchef, men tvingades avgå. Han var därefter verksam i Nordbanken, sedermera Nordea, i tio år.

Jacob Palmstierna är bosatt på Maltesholms slott utanför Kristianstad. Han har skrivit memoarerna Jacobs stege – trumfer och nederlag i en bankmans liv (2008) och Egendomspraktikan (2009).

Jacob Palmstierna om arv och succession:

– En skogsägare, stor eller liten, har skyldighet att utse ett, och bara ett, av sina barn att ta över. Skog är en långsiktig tillgång, som måste skötas långsiktigt. Det görs bäst av en ägare.

– En ensam ägare kan ta kostnader när de måste tas, vågar fatta obehagliga beslut. Med fler ägare ökar risken för kompromisser – och därmed risken att skjuta upp nödvändiga investeringar, eller öka belåningen.

– Om den enda arvingen säljer, måste hon eller han dela pengarna med syskon och kanske kusiner. Det tycker jag är att tänka nytt.

– Om inte barnen vill ta över är det min skyldighet att hitta en annan långsiktig ägare och sälja till denne. En ägare som har mina värderingar. För att driva en skogsfastighet krävs det bestämda värderingar. För en fastighet som Maltesholm som dessutom har ett kulturarv att förvalta krävs detta i ännu högre grad.