Marie Larsson Stern: Skogen är ett lån

Marie Larsson-Stern, forskningschef på Skogforsk

Skogen är ett lån från kommande generationer, menar Marie Larsson-Stern, forskningschef på Skogforsk. Foto: Hans Runesson

Marie Larsson-Stern, skogsägare och forskningschef på Skogforsk, ser skogen som ett lån från kommande generationer att förvalta med hänsyn. Hon vill lyfta diskussionen om skogens roll i utvecklingen mot ett hållbart samhälle.

– Den skog vi har i dag är ett resultat av våra förfäders ansträngningar. Vad jag som markägare väljer att göra med den beror på vad jag vill ge till mina barn och barnbarn. Så ser jag på skogen, och då är det naturligt att jobba för att få mycket och värdefull råvara i framtiden parallellt med hänsyn till miljön, säger Marie Larsson-Stern.

Hon tror att vårt samhälle långsiktigt kommer att behöva all den skogsråvara skogen kan producera. Att produktionen ska vara hållbar är en självklarhet, men här är skogsbruket inte framme ännu.

– Vi behöver utveckla tekniken, höja kunskapsnivån och öka medvetenheten för att komma ifrån markskador i samband med brukandet av skogen. Miljöhänsyn vid avverkning har förbättrats mycket de senaste 10–20 åren men kan bli ännu bättre, liksom planering för miljöhänsyn redan i samband med föryngring, röjning och gallring.

Ett arbetssätt som passar Marie Larsson-Stern är att enas om gemensamma mål och sedan jobba för att nå dessa. Hon är därför nöjd med att Skogsstyrelsen lyckats samla företrädare för skogsbruk, naturvård och friluftsliv för att formulera målbilder för skogsbrukets hänsyn till miljön. Nästa steg, menar hon, bör vara att diskutera produktionsfrågorna med samma ansats.

– Jag vill att vi ska föra en bred dialog om skogens produktion och vad skogen ska bidra med på vägen mot ett hållbart samhälle. Jag har stora förhoppningar om att det nya nationella skogsprogrammet ska fånga in detta.

Hon tror att också enskilda skogsägare har stor nytta av att formulera mål för brukandet av sin skog – mål som får styra vägvalen i skogsskötseln. Samtidigt varnar hon för att titta för mycket på hur marknaden ser ut i dag när målen formuleras. Den förändras ju hela tiden.

– Tänk på nästa generation och nästnästa, och försök formulera vad du vill med ditt skogsbruk. Vill du maximera avkastningen genom att snabbt få grova barrträd, satsa på nya, mer snabbväxande trädslag för riskspridning och tidigare avverkning, eller satsa på bland- eller lövskogar med mindre krav på lönsamhet? Vill du i större utsträckning utveckla andra värden än virket? Visualisera dina mål och tänk på att du kan ha olika mål med olika delar av ditt innehav. Hur vill du att det ska se ut i skogen, längs vattnet, runt huset?

Jag vill att vi ska föra en bred dialog om skogens produktion och vad skogen ska bidra med på vägen mot ett hållbart samhälle.

Enligt Marie Larsson-Stern börjar svenskt skogsbruk många gånger diskussionen i fel ände. Ofta kommer förslagen på skogsskötselmetoder upp innan man bestämt vilken skog man vill skapa. Men det är först när man vet vart man ska som man kan välja väg.

– Säg att du vill ha en granskog med lövinslag med grova och värdefulla träd i slutavverkning om 70 år. Fråga dig då hur ditt gallringsprogram behöver se ut för att nå dit. Fundera sedan över hur många stammar du behöver ha kvar efter röjning. Fundera också över var lövträden kommer att föryngras av sig själva. Med utgångspunkt från det, hur många granplantor behöver du då sätta i dag? Det är vanligt att det blir för många stammar kvar efter slutröjning, vilket leder till en klen och därmed dyr första gallring – och totalt sett fler gallringar än vad som är optimalt.

Ett exempel på när medel kommer före mål är när blädning blir svaret på hur skogsbruk ska bedrivas med hänsyn till rekreation, till exempel i tätortsnära skogar. Här finns risk för tankefel, varnar Marie Larsson-Stern.

– I en skog där många människor vistas mycket behövs inför en avverkning kunskap om vad det är som efterfrågas: Är det till exempel flera trädslag, ljus, framkomlighet och god sikt? Om målet är att människor ska trivas med att vistas i skogen, och man vill undvika kala ytor, är traditionell blädning ändå sällan rätt väg. Blädning syftar till att ge flerskiktade granskogar som riskerar att sakna många av de egenskaper människor brukar vilja ha i sin rekreationsskog.

Hon menar att det i så fall är bättre att bruka skogen så att man gynnar lövträd på bekostnad av granen.

– Men det innebär en helt annan skogsskötselmetod än traditionell blädning och andra krav på lönsamhet och produktion.

– Dessutom kan det finnas stora risker förknippade med att ställa om från trakthyggesbruk till blädningsskogsbruk. Om en oskiktad grangallring ska bli flerskiktad krävs det inledningsvis stora uttag och återkommande skogsbruksåtgärder. Det i sig ökar risken för stormskador, rotröta och körskador. Och tänk om det dessutom visar sig efter ett tag att det inte var flerskiktad granskog man ville ha.

Tänk på nästa generation och nästnästa, och försök formulera vad du vill med ditt skogsbruk.

För Marie Larsson-Stern har skogsvård, skogsskötsel och naturvård gått som en röd tråd i allt hon gjort sedan hon blev klar med sin utbildning till jägmästare för snart trettio år sedan. Hon är själv skogsägare i Småland och ser just nu fram emot att ta itu med föryngringsarbetet på sin egen fastighet.

– I ett skogsbruk som förväntas ge långsiktigt god ekonomisk avkastning är föryngringen det mest kritiska stadiet under beståndets omloppstid. Det är viktigt att välja för marken lämpliga trädslag, och plantorna bör vara av förädlat material, så att de växer bra, klarar ett förändrat klimat och bättre kan stå emot skador och sjukdomar. Det är också viktigt att välja lämplig markberedningsmetod och att se till kostnaderna sammantaget för hela föryngrings- och röjningsfasen i stället för att titta på de enskilda åtgärderna.

Nästan lika viktigt som själva föryngringsarbetet är att undvika skador som annars kan göra att man missar sina mål.

– Som markägare bör man ta fram en strategi för att klara snytbaggeangrepp, viltskador och stormskador, för när man har gjort hela investeringen i sin föryngring – då känns det inte bra att få allt spolierat genom skador.

Ett annat gott råd är att planera miljöhänsyn redan i samband med föryngring och röjning.

– Det är bra att tänka hänsyn redan i början av omloppstiden, bland annat för att få självföryngrat löv där det passar bäst, till exempel längs vattendragen. För dig som har som mål att certifiera ditt skogsbruk är lövinblandning ett krav, och med god planering tidigt kan du ofta få det med relativt enkla medel.

I sin tidigare roll hos Sveaskog var Marie Larsson-Stern med och utvecklade den nya älgförvaltningsmodellen. Den har som ett av flera mål att minska betesskadorna på tall genom att skapa balans mellan viltstammar och fodertillgång.

– Jag har stora förhoppningar på den nya älgförvaltningen, där olika aktörer tillsammans ökar sina kunskaper om älgen, fodret och skadorna, sätter mål för såväl älgstammen som tallskogarna, utvärderar, drar lärdomar, söker ny kunskap, sätter nya mål och så vidare.

En bärande del i älgförvaltningen är att fatta beslut om beskattningen av viltstammarna grundade på kunskap – både erfarenhet och fakta. Marie Larsson- Stern är övertygad om att forskningen kommer att bidra med svar.

– Ett konkret exempel är det stora, omskrivna Furudalsprojektet som anlades 1979 för att följa såväl kvalitets- som produktionseffekterna i ett område med tall som skadats svårt av viltbete. Furudal följs nu upp med ett större forskningsprojekt i samma anda, där Skogforsk lägger ut försöksytor med vilthägn på sju platser i landet i syfte att få grepp om vilka tillväxtnedsättningar viltbetet ger upphov till.

Ett annat exempel på hur ny kunskap växer fram är resultaten från den systematiska älgsbetesinventeringen, ÄBIN, som numera täcker hela Sverige och förväntas ge betydligt säkrare information om viltbetesskadornas utbredning och omfattning än man haft tillgång till tidigare. Metoden har nyligen utvecklats för att kunna tillämpas även i områden med mindre andel tall i södra Sverige.

– Det är jättebra att man nu har hittat ett sätt att systematiskt inventera viltbetesskador i hela landet. Det är också väldigt bra att skogsbruket tagit på sig ansvaret för finansieringen.

Samtidigt understryker hon att enbart kunskap inte kan lösa problemet med viltstammarna.

– En fungerande förvaltning av de svenska viltstammarna handlar väldigt mycket om förtroende och god dialog mellan framför allt markägare och jägare. Alla inblandade måste ha tilltro till den kunskap som tas fram, jobba långsiktigt tillsammans och lära sig hur viltpopulationerna påverkas av olika faktorer.

Med tanke på dagens stora viltstammar och det svåra betestrycket på tall, inte minst i södra Sverige, kan man fråga sig vilka skogar svenskt skogsbruk kommer att kunna lämna över till kommande generationer.

– Tyvärr är det mycket skador på den unga tallskogen i dag. Skadorna kan påverka såväl tillväxt som kvalitet kraftigt i den äldre skogen. Markägare vågar på många håll inte plantera tall på grund av risken att den ska bli kraftigt betad. Det innebär att vi kan få granplanteringar i områden med försommartorka, till exempel i östra Götaland, som inte kommer att utvecklas optimalt eftersom gran blir mer stressad av torka än tall. Bland annat är risken för barkborreskador i skogen överhängande när dessa granskogar blir äldre.

På frågan om vad skogsägaren Marie Larsson-Stern själv vill lämna över till sina barn och barnbarn, svarar hon:

– Mest av allt vill jag ge dem förhållningssättet att skogen är härlig att uppleva och vistas i, och en fantastisk, förnybar resurs som på många olika sätt bidrar till ett hållbart samhälle. Jag vill också ge dem insikten att skogen kommer att fortsätta ge oss betydande intäkter i framtiden i form av timmer, massaved och andra nya produkter och tjänster som vi i dag inte vet så mycket om.

TEXT: Malin von Essen

Marie Larsson-Stern på vandring i den egna skogen tillsammans med dottern Sofia. Foto: Hans Runesson

Marie och dottern Sofia i egen skog.

Marie Larsson-Stern:

Aktuell: I rollen som forskningschef på Skogforsk, där hon ansvarar för forskning om skogsträdsförädling, skogsskötsel och miljöfrågor.

Tidigare anställningar: Sveaskog (skogsvårdschef) och föregångaren Assidomän, Skogsstyrelsen.

Utbildning: Jägmästare, Skog Lic (om hybridlärkens produktion i södra Sverige).

Familj: Man och tre barn.

Bor: I Växjö men veckopendlar till Skogforsk i Uppsala.

Intressen: Långresor, stugan på Öland, umgås med familjen, vandra och fiska i fjällen.

Förtroendeuppdrag: Ledamot i Föreningen Skogens styrelse, ledamot i Skogsstyrelsens styrelse och ledamot i KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien) och ordförande i dess skogsskötselkommitté.

Vill du prenumerera...

...på vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.

...på Tidningen Skogsvärden?

Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.