Fjärde advent – en kunskaps­gåva om bränder i skogen

Elden är förknippad med ljus, värme – och med fara. I skogen finns det både djur och växter som har anpassat sig, eller till och med gjort sig beroende av bränder. En av dem är den sotsvarta praktbaggen, där forskare hämtat inspiration till nya, mer moderna brandvarnare.

För svedje­nävan krävs brandens extrema värme för att fröna ska aktiveras, och på ett brandfält som tidigare dominerats av gran kan lövträd med lättflygande frön sprida sig och växa upp.

Den sotsvarta praktbaggen är en insekt som har specialiserat sig på just bränder. På antennerna sitter hyperkänsliga sensorer som känner av vissa komponenter i brandrök på långt avstånd, och på kroppen sitter värmekänsliga sensorer som hjälper skalbaggen med orienteringen för att till exempel hitta glödbränder. Pyrande objekt som myrstackar eller murkna stubbar kan tjäna som mötesplats för honor och hannar som parar sig alldeles nära glöden.

– Forskare har faktiskt använt den sotsvarta praktbaggen som modell för att utveckla mer pålitliga brandvarnare, berättar Jan-Olov Weslien, forskare på Skogforsk och specialiserad just på brand.

Varenda plätt har brunnit

När vi tänker på skogs­brand i Sverige så ligger branden i Västman­land 2014 nära till hands – den största branden i Sverige sedan 1950-talet. Men om vi går tillbaka ytterligare hundra år i tiden så var bränder en vanlig företeelse.

– I princip varenda plätt i hela Sverige har brunnit någon gång, säger Jan.

Och spåren från forna tiders bränder finns fortfarande kvar ute i skogarna.

– På läsidan av trädets stam bildas ofta som en brandpelare, och efter branden täcker trädet över skadan, något som kallas brandlyra eller brandljud, berättar Jan.

Vinden och brandröken är avgörande för träden

Tallen klarar, tack vare sin höga krona och grova bark, av bränder bättre än många andra träd. Men även björkar och aspar kan utveckla skrovlig bark som står emot brand, berättar Jan. Ofta är det brandröken som avgör om träden dör eller inte.

– När det är väldigt torrt i marken så blir det svartare och varmare rök, och när den når upp i trädkronorna så dör barren av hettan, berättar Jan.

Ett lövträd som förlorar sina blad kan sätta nya och ändå överleva, men ett barrträd som får barren dödade klarar sig inte. Så ur tallens perspektiv är det bra om det blåser när elden kommer.

– Om det blåser hårt så ligger röken längs med backen och hinner bli avkyld innan den kommer upp i träden, säger Jan.

Branden kan ge lövträd chans att etablera sig

De tio första åren efter en brand är en intensiv fas. Då etablerar sig svampar, insekter och vegetation som är särskilt anpassade för brandfält. Därefter börjar den nya skogen oftast växa upp.

– Här kan det se väldigt olika ut, beroende på hur hårt det har brunnit. Om inga tallar har överlevt som kan ge frön så är det kanske björk och asp som etablerar sig först, eftersom de har frön som kan flyga långt. Är det en bördig mark där det tidigare vuxit gran, då kan asp och björk och sälg börja växa där – vilket sällan händer annars i naturen, säger Jan.

I Västmanland brann stora arealer så hårt att det översta jordlagret – förnan – brändes bort, något som är ovanligt i Sverige i dag.

– Ny skog kommer ju att växa upp så småningom och bygga upp ett nytt förnalager, men hur lång tid det kommer att ta vet vi inte, säger Jan.

Spåren av branden finns kvar länge

Men också när den nya skogen vuxit upp finns spåren av brand kvar i landskapet, även om de inte alltid är så lätta att upptäcka.

– Tallskogarna i vårt försöksområde i Effaråsen kan vid första anblicken se väldigt triviala ut, men om man tittare närmare så kan man hitta många sällsynta svampar som växer på lågor på marken, berättar Jan.

Lågor är liggande döda träd, och de som är riktigt gamla består ofta av så kallad ”tjärved” som knappast alls bryts ner, utan blir liggande i många hundra år i skogen.

– I Effaråsen är många av resterna från det sista riktigt stora brandåret i Sverige: 1888. Då brann både Sundsvall och Umeå, och extremt stora arealer skog brann upp.

TEXT: Ulrika Lagerlöf