Sportfiskarnas projekt ger nytt liv i Kvarnabäcken

Flodpärlmusslan spelar en viktig roll för ekologin i våra vattendrag, den renar vattnet och bidrar samtidigt med näring till andra organismer. Men mänsklig påverkan har förstört många av musslornas livsmiljöer och idag är arten starkt hotad. I Kvarnabäcken, strax utanför Göteborg, arbetar Sportfiskarna sedan länge för att få tillbaka flodpärlmusslorna – ett projekt som gett utdelning på flera sätt.

Kvarnabäcken rinner genom natursköna Lärjedalen utanför Göteborg, kantad av ädellövskog och betesmark. Den som tar sig en titt under ytan kan idag hitta flodpärlmusslor av olika storlek i sanden på botten. Det är resultatet av Sveriges första lyckade försök att återintroducera flodpärlmusslan och få fart på reproduktionen.

– Flodpärlmusslan är beroende av andra arter för att kunna reproducera sig. Här i Kvarnabäcken och Lärjeån är det öringen som är värdfisk, säger Niklas Wengström, som är biolog på Sportfiskarna och den som drog igång projektet.

– Boende i området har berättat att det på 1950-talet fanns rikligt med flodpärlmusslor här, men pärlfiske i kombination med att det byggdes vandringshinder i Lärjeån gjorde det tufft för dem. Första gången vi kom hit 2011 fanns det inga musslor kvar alls, berättar han.

Utdikning och försurning har förstört livsmiljön

Niklas Wengström sökte finansiering från länsstyrelsen och kontaktade fastighetsägaren, som tyckte att projektet lät jättespännande.

– När vi förbättrar för flodpärlmusslan blir förutsättningarna samtidigt bättre för öring och andra organismer, exempelvis insektslarver, vilket i sin tur ger ökade bestånd och bättre fiskevatten, säger han.

Det finns flera orsaker till att förekomsten av flodpärlmusslor minskat så kraftigt, framför allt i södra och mellersta Sverige. Under 1600-talet togs miljontals musslor upp i jakten på pärlor, och det senaste århundradet har försämrad vattenkvalitet till följd av utdikning och försurning förstört musslornas livsmiljö. En förutsättning för att flodpärlmusslorna ska kunna fortplanta sig är att det
finns öring eller lax. När musselhonan släpper ut sina millimetersmå larver sätter de sig nämligen på värdfiskens gälar, där de under 10 månader utvecklas till små musslor innan de släpper taget, sjunker till botten och gräver ner sig.

– Minskar värdfiskpopulationen, så drabbar det musslorna. Vandringshinder som kraftverk och gamla dammar har haft stor negativ påverkan, förklarar Niklas Wengström.

En larv på 100 miljoner blir färdig mussla

Att flodpärlmusslans fortplantning är minst sagt komplicerad har inte heller gjort situationen bättre. Bara en larv på 100 miljoner utvecklas till en färdig mussla och först efter 15 till 20 år är den könsmogen och kan producera nya larver. Men i Kvarnabäcken har Niklas Wengström och hans kollega Daniel Wendesten lyckats hjälpa naturen lite på traven.

– Vi har fångat in öringar och befruktade flodpärlmusslor och satt dem tillsammans i så kallade sumpar i bäcken. Där har de fått vara tills värdfisken har infekterats med mussellarverna på sensommaren. Går det bra så kan det sitta 1000-tals larver på varje fisk, berättar Niklas Wengström.

Därefter släpps både fiskar och musslor tillbaka ut i vattendraget och naturen får ha sin gång. Mer fisk i bäcken, fler flodpärlmusslor och bättre vattenkvalitet – allt hänger ihop.

– Varje mussla filtrerar 40 till 50 liter vatten per dag samtidigt som musslorna stabiliserar bottnarna och bidrar med massor av näringsämnen så att andra djurgrupper, framför allt insektslarver, kan leva där, säger Niklas Wengström och fortsätter;

– Insekterna blir föda åt bäckens fiskar och du får ett mer levande vattendrag, som inte slammar igen.

Hoppas att musslorna ska reproducera sig på egen hand

Flodpärlmusslan trivs i klart, strömmande vatten och på bottnar utan alltför mycket sediment. För att förbättra förutsättningarna, både för musslorna och öringen, har delar av Kvarnabäcken restaurerats. Vandringshinder har röjts bort, grusbottnarna har luckrats upp och för att få en mer varierad miljö har grus och stenar lagts ut.

– Faktum är att vi idag ser fler flodpärlmusslor på de bottnarna vi har gjort iordning än i övriga delar av bäcken, så det visar att arbetet har gett resultat, säger Niklas Wengström.

Förra året gjordes en inventering av musslorna i Kvarnabäcken.

– Vi hittade flera årsklasser av musslor, från 10 centimeter ner till 3 centimeter. Det visar att vår metod faktiskt funkar, det känns otroligt bra. Nu vill vi att beståndet ska bli större och hoppas att de musslor som varit här längst kommer igång med att reproducera sig själva. Först då kan vi se fullt ut vad flodpärlmusslorna betyder för vattendragets ekologi, säger Niklas Wengström.

Text: Monica Forsberg