Skogsskötsel i samklang med kronhjorten

En solig höstdag samlades ett tjugotal skogsägare på Skogssällskapets fastighet Svanå i Västmanland för att lära sig mer om viltanpassat skogsbruk och hur skador på skogen kan förebyggas.

Det är en varm septemberdag på Skogssällskapets fastighet Svanå utanför Västerås. I skogen är det lugnt och tyst, men kvällstid ljuder kronhjortarnas brunstläten över fält och skogsbryn.

– Just nu har vi omkring ett hundra kronhjortar i brunst här på Svanå, berättar Olof Skoglund, som är skogs­förvaltare på Skogssällskapet och ansvarig för skötseln på fastigheten.

Kronhjorten är Sveriges näst största klövvilt och finns i stora delar av Götaland och Svealand, samt lokalt i Norrland upp till Norrbotten. Brunstperioden pågår från slutet av augusti och fram till början av oktober. Då samlas kronhjortarna ofta i större grupper som kan göra rejäl skada på produktionsskogen när de drar fram.

– I öppna, brutna landskap som det här tenderar kronhjortarna att äta mycket grödor. Då behöver de komplettera med grövre foder – som bark – berättar Johan Asp, viltexpert och affärsutvecklare för Skogssällskapets egna skogsfastigheter.

Vi står i ett bestånd med gran planterad på gammal åkermark, och nästan varenda granstam har kraftiga skador efter att kronhjortarna gnagt och dragit loss långa strimlor av barken – så kallad ”barkflängning”.

Grandominerad skog ger snålt med viltfoder

Bärris, ljung, gräs och örter står på kronhjortens favoritmeny sommartid, och på vintern är späda skott och bark från lövträd som rönn och vide uppskattade. Men de här maträtterna har hittills saknats på Svanå, där skogen varit starkt dominerad av gran.

– Jag tittade på flygfoton som togs av fastigheten innan Skogssällskapet köpte den, och det visar en tät grankaka, berättar Johan Asp.

I en tät och mörk granskog missgynnas bärris och annan undervegetation. På Svanå gick granplanteringarna dessutom hela vägen ut till där åkermarken tar vid. Men nu pågår omställningen mot ett mer varierat skogsbruk, med mer löv, tall och lärk.

För att hålla kronhjortarna borta från produktionsskogen i så hög grad som möjligt jobbar man aktivt med att skapa attraktiva brynmiljöer och kantzoner.

– Varje minut som viltet är i skogsbrynet är de ju inte i tallplanteringen som vi vill skydda, säger Johan Asp.

Skogsbrynet blir "trappa" mot öppen mark

Runt alla skogsbryn mot öppen mark har en kantzon om 15-20 meter huggits fri.

– Där ska vi plantera bärande buskar och träd – som fläder, nypon, hägg, vildapel och fågelbär, berättar Olof Skoglund.

Också blommor och gräs ska gynnas, och brynet blir på så sätt en slags trappa där höjden ökar successivt upp mot skogen bakom. Åtgärderna ger möjlighet till Nokås-bidrag, som söks via Skogsstyrelsen för natur- och kulturmiljövårds­åtgärder i skogen.

– Den här typen av skogsbryn är faktiskt positiva för jordbruksmarken också, eftersom minskad beskuggning gör att åkermarken torkar upp snabbare och grödorna får mer solljus, säger Johan Asp.

Gammalt viltvatten restaureras

Deltagarna på skogsdagen fick också se ett äldre viltvatten som är under restaurering på Svanå. Vattnet anlades antagligen för fågeljakt en gång i tiden, och utgör den enda vattenspegeln på den 1100 hektar stora fastigheten. Eftersom växtligheten totalt hade tagit över har viltvattnet under sommaren tömts och grävts ur. Snart är det dags att låta vattnet fyllas på igen, med hjälp av den munk som reglerar nivån i viltvattnet.

– Vi har en historia av att dika ur stora delar av Sverige, men med klimatförändringar och ökad torka har vi nu ett behov av att behålla mer vatten i landskapet. På de flesta fastigheter finns det någon yta som kanske kan göra bättre nytta om den görs om till våtmark, säger Johan Asp.

Dagen avslutades med gemensam korvgrillning i det vackra vädret. Den första skogsdagen som hölls på Svanå, men garanterat inte den sista.

– Svanå blir en av Skogssällskapets nya visnings­fastigheter, dit vi vill möjliggöra för skogsägare att komma och få inspiration och lära sig mer om olika skogsskötselfrågor, berättar Jessica Norberg, regionchef på Skogssällskapet i Västmanland.

Text: Ulrika Lagerlöf