Bioraffinaderier – ett sätt att nyttja skogsråvaran mer effektivt

Skogsråvaran spelar en viktig roll i omställningen till ett fossilfritt samhälle – men hur tar vi vara på den på bästa sätt? I bioraffinaderier kan restströmmar från
skogsbranschen komma till nytta och ersätta fossila
råvaror i allt från textilier och kosmetik till plast och
drivmedel.

Forskningsinstituet RISE satsar på att skala upp och utveckla biobaserade värdekedjor. Johanna Mossberg, chef för avdelningen Bioraffinaderi och energi på RISE, berättar om arbetet.

– 2020 fick vi ett regeringsanslag på 350 miljoner kronor för att investera i pilot- och demoutrustning för bioraffinaderier, och den finns nu på plats och kompletterar vår existerande teknikinfrastruktur. Att göra en innovationsresa och skala upp processer och produkter kan vara dyrt, men om ett företag kommer till RISE behöver det inte göra allt själv. Vår roll är att underlätta klivet från idé till marknad, så att det både går snabbare och kan göras mer resurseffektivt. Största möjliga värde från bioråvaran Det handlar om att maximera nyttan av den bioråvara, till exempel skog, som tas ut. Att göra produkter som skapar nytta i samhället, samtidigt som de ersätter fossila produkter och har ett lågt klimatavtryck.

– Vi bygger i trä för att binda in koldioxid, vi tillverkar toalettpapper, bindor,
cirkulära förpackningar och mycket mer. När vi gör de här produkterna uppstår en hel del biorestströmmar och där finns en stor potential, säger Johanna.

RISE har i en rapport på uppdrag av programmet BioInnovation kommit fram till att ungefär 50 procent av allt kol som finns i den skog som avverkas blir till mer långlivade produkter medan resterande 50 procent faller bort i olika former av restströmmar eller blir till koldioxid.

– Det kan vara restprodukter från själva skogsbruket, till exempel grenar och toppar från avverkningen och bark eller spån från sågverket. Men det kan också vara andra typer av restströmmar som uppstår när man processar biomassan på något sätt, till exempel svartlut som innehåller lignin, och som är en biprodukt från kemiska massabruk. Det finns också stora restströmmar av koldioxid som vi kan fånga in och lagra eller använda som råvara i till exempel elektrobränslen, berättar Johanna.

Som ett raffinaderi – fast av skog

Genom att processa dessa restströmmar till produkter av olika slag skapar man
bioraffinaderier där man får ut mer av skogsråvaran. Johanna liknar ett bioraffinaderi med ett fossilt raffinaderi.

– Vi raffinerar den fossila produkten och får flygbränsle, som är en lätt produkt, fartygsbränsle, en väldigt tung produkt, och bensin och diesel däremellan. På samma sätt får vi ut många olika produkter i ett bioraffinaderi fast på biobaserad råvara.

Redan idag finns vad man skulle kunna kalla bioraffinaderier i Sverige. Ett exempel är Södras massabruk där pappersmassa är huvudprodukten, men man producerar även el och fjärrvärme, och vid massabruket i Mönsterås framställs
fossilfri biometanol, också det en restprodukt från tillverkningen av pappersmassa. Ett annat exempel är produktionen av textilfiber från träets cellulosa, där Tree to textile och Domsjö fabriker är två bolag som tar fram råvara till exempelvis kläder.

Policyutveckling och marknad behöver gå hand i hand

Genom att använda skogsråvaran innovativt och smart går det alltså att få ut många fler produkter utan att behöva avverka mer skog – men det finns utmaningar.

– Om vi ska göra samma produkt på en biobaserad råvara i stället för en fossil,
så kommer den biobaserade alltid att vara dyrare. Därför behöver vi hitta ett
system som jämnar ut den ekonomiska konkurrenskraften, säger Johanna.
Hon menar att det behövs en tydligt reglerande lagstiftning, men också andra
typer av incitament:

– Om vi ska få branschen att satsa, då måste det vara en attraktiv marknad att
ligga i framkant på. Det måste finnas ett värde för industrin, antingen att konsumenterna efterfrågar de biobaserade och cirkulära produkterna eller att varumärkesägarna går före och vill ha hållbara produkter – då kan man få till värdekedjesamarbeten där råvaruproducenterna får avsättning för sina nya, mer klimatsmarta lösningar

Text; Monica Forsberg