Ta vara på kulturhistorien i skogen: gamla kartor kan ge nytt hänsyns­koncept

Naturvårdshänsyn i samband med skogsavverkning är viktigt för att produktionsskog ska kunna hysa många typer av arter. Om det även i skogar med kort skoglig kontinuitet finns en effekt på artrikedom- och samman­sättning av den historiska markanvändningen skulle det vara lättare att planera och effektivisera naturvårdsåtgärder.

Det ligger i allas intresse att försöka maximera naturvårdsnyttan med tagna naturvårds­hänsyn. Naturvårdshänsyn i samband med skogsavverkning är viktigt för att produktions­skog ska kunna hysa arter som utmärker en naturlig skog. Vanligtvis sker detta genom att lämna kantzoner mot vatten, död ved, enstaka träd, högstubbar eller trädgrupper. I södra halvan av Sverige finns skogsmarker som under 1800-talet var ängs- eller betesmark. Sådana områden har kort skoglig kontinuitet, så högstubbar och trädgrupper kanske inte ger god naturvårdsnytta.

För att kunna effektivisera naturvårdshänsyn är det intressant att undersöka om det finns en effekt av den historiska markanvändningen, dvs om en rik flora och fauna som speglar tidigare markanvändning fortfarande finns på dessa marker trots en generation av granskog.