Utveckling av skoglig kartering med automatiserad 3D-analys av digitala flygbilder

Den snabba utvecklingen av digitala kameror för flygbilds­fotograf­ering i kombination med den ökade tillgängligheten av högupplösta digitala höjdmodeller utgör grunden för en renässans för fotogrammetri i skoglig planering. Trädhöjd, virkesförråd och grundyta skattades för skogsbestånd med krontakshöjd, täthets- och texturmått från fotogrammetrisk matchning av digitala flygbilder och en högupplöst digital höjdmodell.

Studien utfördes vid ett barrträdsdominerat testområde i södra Sverige. Tre olika dataset av digitala flygbilder användes för att testa effekterna av flyghöjd och stereo-överlapp på en area-baserad skattning av skogliga variabler. Mått beräknades för 344 provytor (10 m radie) från punktmolnsdata och användes i regressionsanalys. Skattnings­noggrannhet ut­värderades på beståndsnivå med korsvalidering (där en observation i taget utelämnades för att predikteras med hjälp av övriga) av 24 bestånd. För dessa bestånd varierade den fältmätta trädhöjden från 4,8 till 26,9 m (medelvärde 17,8 m), virkesförrådet från 13,3 till 455 m3 ha-1 (medelvärdet 250 m3 ha-1) och grundytan från 4,1 till 42,9 m2 ha-1 (medel­värde 27,1 m2 ha-1) med en genomsnittlig beståndsstorlek på 2,8 ha.

Resultaten visade små skillnader i skattningsnoggrannhet av de skogliga variablerna mellan dataseten. Datasetet av digitala flygbilder motsvarande Lantmäteriets standardflygning visade medelfel (i procent av fältmätt beståndsmedelvärde) på 8,8 % för trädhöjd, 13,1 % för virkesförråd och 14,9 % för grundyta. Resultaten antyder att fotogrammetrisk matchning av digitala flygbilder har betydande potential för operativ användning i skogs­bruket.