Högstubbar önskas av predatorer, pollinatörer och parasiter

Under 90-talet gjorde högstubbarna entré i skogslandskapet. Nu visar ny forskning att inte bara skalbaggar utan också pollinatörer som bin, rovsteklar och getingar gynnas av högstubbar och döda träd.

– De övergivna håligheterna efter skalbaggarna i högstubbar och döda träd är viktiga boplatser för bin, rovsteklar och getingar i ung skog. Vissa arter kan vara helt beroende av att vi lämnar sådan hänsyn, säger Per Westerfelt, som är mitt i ett doktorandprojekt vid Skogforsk.

De bin, rovsteklar och getingar som Per Westerfelt studerar är vedlevande gaddsteklar som använder gamla skalbaggehål för äggläggning och larvuppfödning. Men trots att de här steklarna, inte minst pollinerande bin, är viktiga för olika ekosystemfunktioner finns det hittills förhållandevis få resultat om hur de påverkas av naturhänsyn.

Helt nödvändiga

– Att vi lämnar död ved och högstubbar skapar strukturer i ungskogen som är viktiga eller helt nödvändiga för överlevnaden av de cirka 180 arter bin, rovsteklar och getingar som använder ved med hål, säger Per Westerfelt. Förr i tiden skapade bränder och stormar sådan ved, men i dagens skogsbruk måste vi skapa den typen av platser genom att visa olika slags hänsyn.

Ratar avverkningsstubbar

I en av studierna undersöker Per Westerfelt i vilken grad hålen i högstubbar, döda träd och liggande död ved används av gaddsteklarna, jämfört med håligheter i avverkningsstubbar. Resultaten är tydliga.

– Många gaddsteklar ratade helt avverkningsstubbarna och valde bara håligheter i högstubbar och döda träd, säger Per Westerfelt.

– Vanliga stubbar duger inte, säger Per Westerfelt. Jag kan tänka mig att steklarna föredrar de högre hålen för att till exempel fuktighet och temperatur är bättre. En boplats högt upp är också bättre skyddad mot marklevande djur som kan äta larverna eller förstöra boplatsen. Dessutom är avverkningsstubbarna ofta övervuxna med mossor, lavar och ris.

Hänsynen är viktig

Högstubbar ser alltså ut att ha en avgörande betydelse för gaddsteklar som söker hål som boplats i unga skogar. Per Westerfelt kommer nu att studera vilken typ av döda träd som gaddsteklarna föredrar – gran, björk, asp eller ek – och analysera betydelsen av kantzoner för att skapa gynnsamma habitat.

– Det är viktigt att få bekräftat att hänsynen verkligen gör nytta. Vi har ett ansvar för att bevara mångfalden, och att visa hänsyn vid avverkning verkar ha stor betydelse, säger Per Westerfelt.

TEXT: Kristina Sundbaum