Naturvårdsverket: Tjädern väcker starka känslor

Maria Hörnell Willebrand är nytillträdd chef för enheten för viltanalys på Naturvårdsverket. Hennes åsikt om hur tjädern klarar sig i de svenska skogarna är klar: Många vill rädda tjädern. Men det behövs inte. Arten är inte hotad.

MARIA HÖRNELL WILLEBRAND är forskare i viltekologi. Hon har just lämnat sin tjänst på Grimsö Forskningsstation och tillträtt som chef för enheten för viltanalys på Naturvårdsverket. När det gäller frågan om tjäderns livsbetingelser i det moderna trakthyggesbruket menar hon att det rent biologiskt är tämligen enkelt: Arten är inte hotad, och den är vanlig i talldominerad blandskog som är 40 år och äldre, alltså inte enbart i gammelskog.

– Visserligen klarar sig fågeln utmärkt utan gammelskog. Men det betyder inte att gammelskog inte har andra, viktiga egenskaper. Jag tycker verkligen att gammelskog är en tillgång; att vandra i gammelskog är en fantastisk förmån, att reda sig ett gömsle och där skåda tjäderspel är en fantastisk upplevelse.

– Men vi bör inte blanda ihop dessa starka upplevelsevärden med fakta om vad som är goda betingelser för till exempel tjäder. Det är viktigt att vi grundar viltförvaltning på vetenskapliga fakta och inte på tyckanden och vad vissa grupper tror.

Frivilliga, ideella krafter – som Tjäderobservatörerna och alla de som deltar i Svensk Fågeltaxerings standardrutter över hela Sverige – är en stor tillgång, säger Maria Hörnell Willebrand.

Hon menar också att det kanske är viktigare att räkna hönor och kycklingar än tuppar vid spel, eftersom tjädrar inte lever i par. Hon hänvisar till hur vi inventerar älgbeståndet; då räknar vi ju inte bara älgtjurar för att få en bra bild av populationsförändringar.

Det är viktigt att vi grundar viltförvaltning på vetenskapliga fakta och inte på tyckanden.

Biologiskt är läget ganska okomplicerat och vi vet i dag mycket om tjädern. Känslomässigt är det värre, och i diskussioner kring tjäder och gammal skog, tror jag att känslorna tar över, och många tappar fokus på fakta.

Tjädern har blivit en symbol för gammelskog, resonerar Maria Hörnell Willebrand. När det visar sig att det inte finns något likhetstecken mellan gammelskog och stark tjäderpopulation känner sig de som under lång tid argumenterat för tjädern som en symbolart för just sådana skogar överkörda.

Att hugga bort all skog i ett område är en mycket stor störning.

Det argument som då ofta förs fram är att tjädern har minskat lokalt, att den minskat i rapportörens hemmamarker.

– Och det behöver inte vara fel, då det finns stora variationer mellan både områden och år. Men det talar inte emot att tjädern på nationell nivå ökat de senaste decennierna.

Som alla biotoper är tjädern känslig för störningar, menar Maria Hörnell Willebrand. Men att definiera och mäta störningar är inte lätt.

– Predation är alltid en störning. Den är dödlig, och står för den största dödligheten hos ägg och kycklingar. Skogsbruk är ibland en störning, ibland inte, menar Maria Hörnell Willebrand. Som ett drastiskt exempel anför hon att det skulle vara en allvarlig störning för tjäderns livsbetingelser om man ersätter tall och planterar gran.

– Att hugga bort all skog i ett område är en mycket stor störning. Men återigen beror det på. Framför allt beror det på under vilken tidsperiod man mäter, var man mäter och hur man mäter. Svedjebruk, som tillämpades förr, var dåligt i det korta perspektivet, men på sikt visar det sig att även i svedjad skog kom tjädern tillbaka.

– Ytterligare ett exempel: 60-talets stora hyggen var inte det smartaste skogsbruket – men de är en av anledningarna till att vi i dag har mycket tjäder, då skogen kommit upp i en ålder som gynnar tjädern. Maria Hörnell Willebrands råd till skogsägare som vill gynna tjädern är att spara träd i olika åldrar, inte dika ut så att fuktiga områden försvinner samt undvika att ta bort för mycket av undervegetationen för att underlätta för höns och kycklingar.

TEXT: Bosse Jönsson