Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Nattflygare i nytt ljus

Taigafladdermus. Foto: Johnny de Jong

Taigafladdermusen lever enbart skogen och trivs inte i stadsmiljö. Foto: Johnny de Jong

Det behövs mer kunskap om hur fladdermössen påverkas av skogsbruk. Vi har pratat med forskaren Johnny de Jong om samspelet mellan skogsskötsel och naturens enda flygande däggdjur.

Det finns många myter kring fladdermöss, de fascinerar och förundrar; en framgångsrik artgrupp som överlevt på jorden i runt 60 miljoner år – och varit samtida med dinosaurier.

I Sverige har vi 19 fladdermusarter, varav nio är rödlistade. Några av de övriga tio arterna är mycket vanliga. Trots det är de alla fridlysta och numera även skyddade genom artskyddsförordningen, kanske eftersom de är svåra att artbestämma.

Det är alltså förbjudet att fånga, medvetet skada eller döda fladdermöss, och man får inte förstöra deras boplatser. Hur går det egentligen ihop med ett aktivt skogsbruk?

Märkta med radiosändare

Johnny de Jong

Johnny de Jong

Johnny de Jong vid Centrum för biologisk mångfald, CBM, forskar om fladdermöss och hur de påverkas av skogsbruk, ett arbete som Skogssällskapet är med och finansierar.

– Det borde gå bra att kombinera fladdermöss och skogsbruk, konstaterar han.

Förutsatt att det finns vatten och en stor produktion av insekter i området.

För att närstudera fladdermössens jaktbeteende och miljöer, var Johnny de Jong och hans kollegor ute i Upplandsskogarna i somras. De lokaliserade fladdermösskolonier, fångade in och satte radiosändare på individer från olika kolonier.

– Med en radiosändare kan man pejla in dem exakt, förklarar han.

Arten de följde i Uppland var taigafladdermusen, en av våra allra minsta och en skogslevande fladdermus. De utvalda individerna fick var sin reflexförsedd ring fäst på underarmen. I undersökningen fångades även insekter genom speciella sugfällor.

Forskaren Johnny de Jong tillsammans med en kollega, i full färd med att märka fladdermöss. Foto: Maria Nord

Forskaren Johnny de Jong tillsammans med en kollega, i full färd med att märka fladdermöss. Foto: Maria Nord

Snabba flygare

När fladdermössen flög ut för att jaga vid halv elva-tiden, var forskarlagen beredda och utrustade med antenn, GPS, pannlampor och kommunikations­radio. En i varje lag sprang efter fladdermössen när de flög iväg, och följde dem till jaktområdena.

– Man får springa fort men hamnar ändå på efterkälken eftersom de flyger så snabbt. Det är rätt arbetskrävande, förklarar Johnny de Jong.

Väl framme lyste de på fladdermössen med sina pannlampor och kunde tack vare reflexerna urskilja och följa de olika individernas förehavanden.

– Det kändes nästan efter ett tag som att man fick en personlig kontakt med dem.

Gynnsam gallring

I sin forskning ville Johnny de Jong pröva en teori om att röjning och gallring rent av skulle kunna gynna fladdermöss. Att de lättare skulle komma åt sin föda där skog glesas ut och kantzoner och bryn bildas.

– Hittills tyder dock resultatet på att röjning och gallring varken gynnar eller missgynnar dem, förklarar han. Det verkar snarare vara kompositionen i landskapet av olika biotoper som påverkar aktiviteten. Generellt är fladdermössens aktivitet låg i miljöer med tät skog, hårt brukad produktionsskog, kalhyggen, granplanteringar och stora åkrar. Men även områden där det pågår intensivt skogsbruk kan ha hög aktivitet, om det finns insektsrika miljöer i närheten.

Skapa artrika livsmiljöer

Hur kan man som skogsägare aktivt underlätta livet för fladdermössen?

– Var särskilt försiktig med blöta miljöer, till exempel sumpskogar och mindre vattensamlingar.

Johnny de Jong föreslår också skogsägare att skapa solexponerade och lövrika skogsbryn, det lockar många insekter.

– En varierad topografi med branter och lövrika skogar där insekter svärmar, är omtyckta födosöksområden för fladdermöss.

Koll på fladdermössen

Inom skoglig naturvård har fladdermöss hittills varit av mindre intresse, säger Johnny de Jong.

– De är inga signalarter som kräver ostörda miljöer och kontinuitet, man kan inte använda dem för att identifiera nyckelbiotoper. Men som både rödlistade och artskyddade, kommer de att bli allt mer viktiga att ha koll på för skogsbruket. Det gäller att veta både vad man gör för skada och nytta. Därför är det viktigt för oss att föra ut information till jord- och skogsbrukare om hur de ska förhålla sig till fladdermöss.

Med stöd från Skogssällskapet håller Johnny de Jong på med en bok som bland annat ska ge praktiska råd.

Nya tider, nya insikter

Det är skogsbruket som bestämmer förutsättningarna för fladdermössen och vilken mångfald vi ska ha, påpekar Johnny de Jong.

70- och 80-talens stora hyggen, täta produktionsskogar och omfattande dräneringar innebar stora ingrepp för den biologiska mångfalden. Livsmiljöer för en stor mängd arter försvann.

– Idag har många skogsägare och jordbrukare en annan inställning och ser positivt på större variationer i landskapet. De allra flesta är medvetna om förutsättningarna för biologisk mångfald.

– Det vore bra om man i ännu högre grad ser landskapet som en helhet istället för varje bestånd för sig. Det skulle gynna fladdermöss och många andra artgrupper.

Text: Anneli Wirdenäs

Fransfladdermus. Foto: Johnny de Jong

Fransfladdermuss. Foto: Johnny de Jong

Fakta om fladdermusen

  • En enda fladdermus kan äta ett par tusen mygg varje natt. De hittar sin mat med hjälp av ekolpejling. Många har sett fladdermöss sväva runt gatlyktor om sommarkvällarna. Ljuset drar till sig insekterna som de vill åt.
  • Fladdermöss är de enda däggdjur som kan flyga aktivt.
  • De jagar i skydd av mörkret och är därför skickliga på att klara sig undan hungriga rovfåglar.
  • Pipistrell, barbastrell, långörad fladdermus, vattenfladdermus och nordfladdermus är några av de vanligast förekommande arterna i stadsmiljö. Taigafladdermusen lever enbart skogen, den trivs inte i stadsmiljö.
  • Omkring 25 procent av våra däggdjur utgörs av fladdermöss. Att skilja de olika arterna åt är mycket svårt. Det är nästan bara genom ljuden de ger ifrån sig som man kan särskilja dem.
  • Befruktningen sker på hösten och honorna sparar sperman i sin livmoder, där den får näring fram till ägglossningen som sker i mars/april, om vädret är gynnsamt. Då befruktas äggen. Vid kyliga vårar kan honorna skjuta på ägglossningen, och förlänga perioden av dvala. De är dräktiga omkring 10 veckor, ofta föder de bara en unge.
  • I början av juni samlas de dräktiga honorna med sina ungar och släktingar, de lever i stora kolonier, vanligtvis på mellan 50 och 500 individer.
  • Den som vill lära sig mer om fladdermöss kan bygga holkar till dem.
  • Holkarna ska ha ett hål i undersidan, där fladdermössen kan flyga in. Om man bygger en frontlucka kan man titta in på dem. De är inte rädda, utan ganska robusta, enligt Johnny de Jong.
  • Man ska alltid ha handskar på sig vid närkontakt med fladdermöss eftersom fladdermöss kan sprida sjukdomar, som till exempel rabies.

Vi bidrar till utveckling

Skogssällskapet är en av Sveriges största privata finansiärer av forskning och kunskapsutveckling om skog och naturvård.