Häradsallmänning med rötter i medel­tiden

Med hårda regler om vad man får och inte får göra med fastigheterna är häradsallmänningar ett sätt att bevara Sveriges skogar. Bro häradsallmänning är en av många allmänningar som har funnits i flera hundra år och som ägs gemensamt av ett flertal markägare i området.

I Upplands-Bro utanför Stockholm ligger en av Sveriges minsta allmänningar – Bro häradsallmänning som består av 250 hektar skog och som ägs gemensamt av markägare i området. Allmänningar har en lång historia i Sverige och Bro häradsallmänning är inget undantag. Den gemensamt ägda skogen har funnits i flera hundra år, berättar ordförande Hans Åberg.

– Det har från början varit allmänna skogar som man har huggit i men som har ansetts tillhöra markägarna runt omkring. Med åren har det blivit alltmer institutionaliserat och man har fått lagar och regler, förklarar han.

Lagen sätter ramarna

Allmänningsskogar har funnits i Sverige sedan medeltiden och häradsallmänningar regleras idag av Lag (1952:166) om häradsallmänningar. Lagen bestämmer bland annat vilka som har rätt att äga andelar i häradsallmänningen, hur beslut ska tas och hur skogen ska skötas.

– Det finns ett avkastningskrav på skogen och den ska förvaltas professionellt. Det som skogen avkastar ska delas ut till allmänningens delägare, säger Hans Åberg och fortsätter:

– Bara jordbruksfastigheter har rätt att vara delägare i Bro häradsallmänning. När markbitar avyttras till företag och de ändrar fastigheten till att bli något annat än en jordbruksfastighet försvinner deras rätt att vara delägare.

Han jämför skötseln av skogen och processen kring beslutsfattandet med en bostadsrättsförening.

– Vi har en styrelse, en kassaförvaltare och en skogsförvaltare. Vi har en årsstämma och gör ett årsbokslut precis som vilken verksamhet som helst. Vi använder Skogssällskapet som skogsförvaltare och det har inte gjorts några stora huggningar. Det har främst handlat om att skademinimera i form av att ta bort granbarkborreskadad skog.

Vill skapa fin skog med stor artrikedom

Historiskt har skogen främst använts som vedförråd av de kringliggande bönderna. Idag är hälften av skogen ett kommunalt naturreservat, något som kräver en bra dialog med miljöförvaltningen på kommunen. Avverkningen av den resterande skogen är liten, berättar Hans Åberg.

– Vi har som avkastningsmål att skogen i princip ska gå plus minus noll. Med en så här liten skog blir det inga stora pengar utan skogsbruket handlar om att täcka kostnader. Det finns hårda regler kring vad vi får och inte får göra. Det går till exempel inte att hugga ner skogen och göra den till en parkeringsplats.

Skogen ligger nära bostadsområden och tätorter. Ett mål har därför varit att skapa en fin skog med stor artrikedom och vacker natur, som är trevlig att vandra runt i.

– Det har tidigare varit mer traditionell skogsförvaltning. Nu har vi ett kontinuitetsskogsbruk vilket innebär att vi gör återkommande höggallringar och att marken aldrig lämnas helt kal.

Text: Elsa Sjögren