Skogsbruket i Lübeck ger lönsamhet och nöjda naturvänner

Knut Sturm - leder Lübecks kommunskogar

Knut Sturm, som leder Lübecks kommunskogar, har utvecklat skötselmodellen. Foto: Sverker Johansson

– Naturvännerna får sina jätteträd. Men det får jag också, ler Knut Sturm nöjt. Han leder Lübecks kommunskogar, där naturvänner och skogsbruk enats om hur skogen ska skötas. Målet är att efterlikna de naturliga skogarna – och samtidigt tjäna grova pengar på högkvalitativt möbelvirke.

– Rekreationen? Nja, den får vi på köpet, menar Knut Sturm. Det har faktiskt inte varit så mycket diskussioner om upplevelsesidan, det här skogsbruket är en förhandlingsprodukt mellan naturvårdsrörelsen och de gröna politikerna å ena sidan och kommunens krav på ekonomisk avkastning å andra sidan. Besökarna kommer ändå och de verkar trivas.

– Så absolut, naturvården får sitt. Mellanspetten trivs, liksom mindre flugsnapparen och andra viktiga skogsfåglar. Andelen död ved ökar och vi har hittat hotade skalbaggar som etablerar sig här. En minst lika viktig del är att vi skyddar marken, vattnet och rustar oss för klimatförändringarna. Naturvännerna följer oss noga. Och vi dem. Mitt jobb är till stor del att sitta i rundabordsdiskussioner med alla intressenter, så att vi hela tiden följer våra gemensamma mål. Men nu far vi ut och tittar!

Riktigt stora timmerträd

Ute i skogen tar det tid för en svensk att kalibrera sig. Här växer större och mindre träd av olika slag sida vid sida. Men det är inte någon fullskiktad skog med en jämn mix av trädstorlekar vi ser. En stor del av volymen utgörs av riktigt stora timmerträd på flera kubikmeter. Mellan dem står deras efterföljare, i varierande storlek mellan 20-50 centimeter. Lyckad föryngring finns nästan bara i luckorna efter de riktigt stora, avverkade träden, inte i skogsmörkret under de höga träden

Man måste vara tålmodig och ta en lång period utan inkomster

Som grund för hur skogen till slut bör se ut, utgår man från referensytor av gamla bestånd i ingenmansland mellan före detta Väst- och Östtyskland: Gamla planterade skogar som stått orörda sedan andra världskriget.

På dessa bördiga marker med en produktion runt nio skogskubikmeter och år sker en kontroll av avverkningsbehovet med sju års mellanrum och då huggs främst de timmerträd som uppnått måldiametern för att ge ett riktigt högt virkespris. Och man siktar på stora träd – eken ska till exempel vara minst 80 centimeter och boken 70. Fällningen görs med motorsåg och mindre gallringsträd körs ut med häst. Men skogsmaskiner – lunnare – krävs för att få ut de väldiga timmerträden. Skogsmaskinerna används bara på permanenta stickvägar.

Värt 30 000

Vi kommer till ett stort, avverkningsmoget fågelbärsträd. Det står långt från andra bjässar i beståndet. Och vi svenskar undrar: Är det verkligen effektivt att hugga ett sådant träd utan att kunna ta med sig en massa andra träd på samma gång?

– Trädet är värt över 3 000 euro, säger Knut Sturm, så det är inget problem. Även om jag förstår frågan, ni är vana vid betydligt lägre kvaliteter och virkespriser. Men dessutom finns det en hel del andra träd att ta längs stickvägarna här; andra timmerträd som uppnått måldiametern eller träd som vi gallrar bort för att gynna framtida timmerträd. Vi tar aldrig mer än 25 procent av volymen per hektar. Men även då kan vi hyfsat snart vara tillbaka och skörda igen.

Knut pekar på andra träd. De är inte mogna för avverkning än, men flera av dem är det om sju-åtta år och då har ytan i bästa fall producerat 70 nya kubikmeter.

– I framtiden behöver vi inte heller gallra, anser Knut Sturm. Inte när vi väl nått den här strukturen i bestånden, med de stora timmerträden och många andra träd som når diametrarna inom några decennier. I luckorna kommer föryngringen och de träden danar varandra. I något fall plockar vi bort ett par konkurrerande träd vid en fin framtidsstam, men det ska räcka med det.

Kanske är det det starkare ljuset och en mera lättillgänglig näring än i Sverige som gör att småträden snabbt frodas i gläntorna efter de avverkade träden. De stora grenarna från det fällda trädets krona får ligga kvar. De skyddar också småträden, för höga viltstammar hotar föryngringen. I vissa delar av skogen hägnas genomhuggna områden för att återväxten inte ska ätas upp av viltet. Knut berättar nöjt att ett par vargar kommit in från öst. De kan hjälpa honom med det som jägarna inte vill – att sänka viltstammarna rejält.

Snabb förändring

Det ekonomiska resultatet för Lübecks kommunskogar är cirka 500 000 euro per år. Det innebär en avkastning på omkring 110 euro per hektar – inte mera än en välskött skogsfastighet i Sverige avkastar, trots mycket högre timmerpriser och mycket specialtimmer.

– Vi jobbar fortfarande med att öka volymerna i bestånden. I dag har vi 400 kubikmeter per hektar, men målet är 600. Det tar väl 30 år till. Då kan vi börja avverka i paritet med tillväxten, som är cirka nio kubikmeter per hektar. Det kommer att öka resultatet en hel del – i dag avverkar vi knappt hälften av det. Men vi producerar ju inte bara virke, utan en massa andra ekovärden. Det måste få kosta. Vi drar in 1,3 miljoner euro på virket men kostnaderna är 800 000 euro.

Omdaningen från en delvis enskiktad skog till en lämplig mix av stora och mindre träd har gått snabbare än Knut Sturm trodde.

– Vi hade ett fint utgångsläge, medger han, med stora arealer gammal, grov skog. Så på 30 år – inte 40-50 år som vi trodde – har vi nått dit vi ville för nästan halva arealen. –

Artsammansättningen? Jo, på sikt blir det betydligt mer sekundära trädslag, som bok och lönn. Granen fasar vi ut, den är inte naturlig här. Men eken, som ju är ljuskrävande, klarar sig ganska bra inne i beståndens luckor. Den klarar gräset bättre än de andra arterna, så jag tror inte att andelen ek kommer att minska på sikt. Samma gäller för fågelbär. Däremot kommer mycket av tallen att försvinna. Men den är inte heller naturlig här.

Knut Sturm följer virkesmarknaden noga. Sågtimret säljs till högstbjudande. De sämre kvaliteterna sågar de själva. Det ger bättre avkastning och då kan de även sälja stora mängder biprodukter, främst ved.

– Fågelbär, gran och ek ger bra timmerpriser i dag. Däremot avvaktar vi med bok och lönn, där är priserna för dåliga nu.

Något för Sverige?

Knut Sturm har varit en del i Norden och har många kontakter med svenskt skogsbruk, till exempel med företaget Silvaskog, som inspirerats av Lübeckmodellen och jobbar med den i Sverige.

Frågan är om man kan göra detta i Sverige. Blir det inte bara granskog på sikt? Dessutom har vi ju jämförelsevis låga virkespriser.

– Det viktiga är att komma ihåg att metoden inte bara ska ge ekonomi utan också andra värden. Och det är viktigt att komma igång, för det här tar flera decennier, särskilt hos er som har lägre tillväxt och enskiktade skogar. Man måste vara tålmodig och kunna ta en lång period utan inkomster från de delar av skogen man ställer om.

– Sedan handlar det om att satsa på de träd som kommer naturligt på de olika ståndorterna i skogen, även i ert land finns en stor dynamik mellan olika ståndorter. Pejla in vilka timmerkvaliteter och måldiametrar för de olika trädslagen som du på sikt kan anta ger stora intäkter. Vill du ha riktigt bra betalat krävs förmodligen specialsortiment, och om den marknaden är dålig har du tid att hitta rätt köpare. Kanske här i Tyskland? För som sagt, det här tar tid!

TEXT: Sverker Johansson

Thies vid fågelbärsträd

Fågelbärsträdet är värt 30 000 kr

Lübeck - Skogssällskapets kommentar

Skogssällskapets Thies Eggers, skogsförvaltare i Uppsala, tror att Lübeckmodellen även kan fungera i Sverige:

– Även om det inte handlar om samma marknads- och tillväxtförhållanden i Sverige, är det ett lärorikt och inspirerande koncept som kan passa i många kommuners tätortsnära skogar.

Vill du prenumerera...

...på vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.

...på Tidningen Skogsvärden?

Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.