Professor Sten Nilsson spår tuffa år för skogsindustrin:
”Perspektiven är hisnande”

Svensk skogsindustri befinner sig mitt i en djup internationell storm. Men efter regn kan det komma sol, om vi gör rätt. Eventuella positiva resultat av strukturomvandlingen ser vi dock först om 10–15 år.

Svensk skogsindustri befinner sig mitt i en djup internationell storm. Men efter regn kan det komma sol, om vi gör rätt. Eventuella positiva resultat av strukturomvandlingen ser vi dock först om 10–15 år.

Det har nog aldrig varit så stor oro för svensk skogsindustris framtid som det är just nu. Många pratar om en perfekt storm, där många negativa faktorer samverkar och skapar ett extremt oväder. Men det går också att måla upp ett solskensscenario med oanade möjligheter – om vi kraftsamlar och tar tillvara utmaningarna. Det menar professor Sten Nilsson, tidigare verksam vid Internationella Institutet för Tillämpad Systemanalys med bas i Österrike, i dag oberoende global strategisk spanare åt regeringar, internationella organisationer och skogsindustrin.

Stormen är här och nu, solskenet ligger kanske 10–15 år fram i tiden. Så vi har ett antal mycket tuffa år framför oss.

Trots allt är det många som ser mörkt på den svenska skogen just nu. Det tycker Sten Nilsson inte är så märkligt:

– Grunden är naturligtvis världsekonomin. Europa är i djup kris. USA är ekonomiskt och politiskt förlamat av bråket mellan demokrater och republikaner. Indiens ekonomi är misskött, och Kina tappar farten. Till detta kommer kaoset i Mellanöstern och problem i stora ekonomier som Brasilien, Chile, Indonesien, Malaysia. Den ekonomiska krisen slår direkt på byggandet, som är motorn för världens sågverk. Papperskonsumtionen minskar också med lägre ekonomisk tillväxt. Och när efterfrågan på prylar minskar så minskar behovet av kartong till förpackningar.

Skiftet från nord till syd är en annan trend som Sten Nilsson lyfter fram. I princip all ny skogsindustri byggs i Latinamerika, där skog växer bra, och i Sydostasien, där marknaderna fortfarande förväntas växa rejält.

– Sedan har vi teknikutvecklingen. Länge har vi trott att våra långa granoch tallfibrer skulle skydda oss från konkurrens från snabbväxande kortfibrig eucalyptus. Men ingenjörerna kan i dag göra bättre och billigare papper av kortfibrig massa, och nu är de på väg att göra högkvalitativ kartong av kortfibrig massa också.

Sten Nilsson pekar vidare på pappersindustrin, som har stora strukturella problem: Folk läser inte papperstidningar längre; upplagorna sjunker dramatiskt i USA och nu även i Europa. Journalpapper kommer att gå i samma riktning. Tryckpapper tappar också terräng. Begreppet ”det papperslösa kontoret”, som vi så länge hånade, är på väg att bli verklighet.

Skiffergasen en rysare

– Runt hörnet har vi dessutom en riktig rysare för skogen. Det är skiffergasen, som har börjat exploateras i USA. Den verkar kunna ge landet någorlunda billig energi i många, många år.

Skiffergas finns inte bara USA; det finns enorma oexploaterade fyndigheter i Ryssland, Kina, Latinamerika, Australien och i Europa. Sten Nilsson hävdar att det i dag är en etablerad sanning i Sverige att skogsindustrins framtid ligger i att producera helt nya, gröna och smarta produkter, och att den utvecklingen inte bara drivs av det globala överutnyttjandet av naturresurser och den skenande befolkningsutvecklingen.

– Hotet om peak oil är också en viktig drivkraft. Med skiffergasen kanske peaken nu flyttas framåt i tiden, och då svalnar naturligtvis intresset för att gå över till grön ekonomi. Var står vi då?

Sten Nilsson menar att bilden blir svart då ovanstående faktorer inte är konjunkturella utan strukturella. De kommer att vara med oss en längre tid och leda till strukturförändringar i skogsindustrin och i virkesutnyttjandet. Men han ser också ljuspunkter.

– Världens befolkning beräknas växa med två och en halv miljard till 2050. Välståndet per capita väntas också öka rejält om inte politiker och giriga bankirer förstör förutsättningarna. Världen kommer att få en allt större och allt köpstarkare medelklass, framför allt i tillväxtekonomierna. Även om sambandet mellan BNP och konsumtion av skogsprodukter inte är lika självklart som det har varit historiskt bör det här ändå skapa en kraftigt ökad global efterfrågan på gamla och nya skogsprodukter.

Ett annorlunda byggande

Men urbaniseringen är också en möjlighet, menar Sten Nilsson. Miljontals människor flyttar årligen in till städerna.

– De måste ju ha någonstans att bo, så det globala byggandet kommer förr eller senare att öka igen – men det kommer säkert att bli ett annorlunda byggande än det vi ser i dag. Bostadsbehoven kommer att se annorlunda ut.

– I USA kommer de strukturella ekonomiska problemen att kvarstå under en längre tid, men förr eller senare kommer ekonomin igång – kanske delvis just tack vare skiffergasen, som ger säker och billig energi, dessutom har tillväxtekonomierna potential att växa kraftfullt.

När markpriserna nu stiger dramatiskt i Latinamerika blir det inte lika lönsamt att bygga ny skogsindustri där, såvida man inte får statliga subventioner. Markkonflikterna ökar också globalt, och mat vinner då i princip alltid över träd, hävdar Sten Nilsson.

Han ser också stora problem i världens två stora vedbodar, Kanada och Ryssland. Kanada måste dra ner på sin långsiktiga avverkningsnivå på grund av insektsskador och politiskt initierade miljöregler. Ryssland satsar inte på sin infrastruktur, så den mesta skogen förblir ekonomiskt oåtkomlig.

– Svensk skogsindustri har någorlunda moderna anläggningar, även om vi i många stycken ligger efter tillväxtekonomierna. Det är värre i Nordamerika; de har inte satsat på sina industrier på 25 år. I Sverige har vi också gott om mark och vatten och relativt robusta ekosystem, något som blir allt viktigare konkurrensfördelar med ett varmare klimat, hävdar Sten Nilsson.

Men blir det då en perfekt storm, eller väntar oanade möjligheter?

– Dilemmat är att stormen är här och nu och ett antal år framåt, medan de oanade möjligheterna ligger kanske 10–15 år framåt i tiden. Så vi har några tuffa år framför oss; en hel del industrikapacitet kommer säkert att försvinna, och virkesutnyttjandet kommer att påverkas.

Förädling allt viktigare

Mot den bakgrunden har Sten Nilsson några råd till industrin och samhället.

– Framtiden blir ju inte bara till – vi är med och formar den. Skogsindustrin måste fortsätta utvecklingen mot ökad vidareförädling. Se på SCA, som gått från ett konventionellt konjunkturkänsligt skogsföretag till ett stabilt hygienföretag. På samma sätt kan vi gå från att ”bara” tillverka kartong till att leverera smarta förpackningslösningar, som till exempel Billerud-Korsnäs.

– På byggsidan måste vi öka industriellt byggande och komma fram med nya byggsystem, så att träets fördelar verkligen kommer till sin marknadsmässiga rätt. Näringen, staten och akademin måste gemensamt satsa på att utveckla nya gröna, smarta, resurssnåla och effektiva produkter baserade på trädens cellulosafibrer.

– Men allt detta är stora utmaningar, och frågan är om viljan finns och om vi har den nödvändiga kritiska intellektuella massan. Kanske är det dags att bjuda in övriga nordiska länder för att gemensamt ro hem dessa utmaningar – vi sitter ju i samma båt. Gemensamt skulle vi kunna få fram nya spännande strukturer, nytänkande och en ökad slagkraft.

Kvalitet i stället för kvantitet Det landskap Sten Nilsson målar upp påverkar förtås, den som äger skog. Och skogsägaren måste anpassa sig.

– Det gäller att skapa flexibilitet för framtiden – och det betyder mer kvalitetstänkande än volymtänkande, säger Sten Nilsson.

Det gäller också att tänka i nya banor – att utnyttja sin skogsmark till mer än bara konventionella skogssortiment. Men i slutändan är det nog ändå allra viktigast att skogsägaren är nöjd med sin insats i skogen och stolt kan säga: ”Det här har jag gjort fan så bra – jag har skapat något unikt för framtiden.”

TEXT: HenrikK Palmér