15 delägare på fastigheten: Majoriteten bestämmer

Väster-Skägga gård omfattar drygt 200 hektar på Värmdön i Stockholms skärgård. Gården samägs av femton delägare.

– Det går inte att ha enighet i allt, så vi insåg att vi måste kunna fatta majoritetsbeslut, säger Tom Lindroth, en av delägarna.

Som en av få året-runt-boende på Väster-Skägga gård, på norra Värmdö i Stockholms skärgård, är Tom Lindroth spindeln i nätet. Han sköter delar av det praktiska men ser sig också som en intresserad idégivare vad gäller gårdens angelägenheter.

– Jag gillar att hålla diskussionen om gården vid liv. Som delägare vill jag göra det som är bäst för gården, inte nödvändigtvis det som är bäst för mig, säger han.

– Det viktigaste är att vi inser att vi har något värdefullt gemensamt, och att vi samarbetar för att behålla det.

I förra generationen fanns sex delägare, men Tom Lindroth tror att gårdens väl och ve hanteras mer friktionsfritt efter generationsskiftet på 1990-talet då antalet delägare steg till nuvarande femton.

– Vi insåg att vi behövde kunna fatta majoritetsbeslut. I föräldragenerationen fanns ingen uttalad beslutsordning, och det fanns förväntningar om att alla skulle vara eniga, men det går inte att ha enighet i allt, säger han.

Delägarmötet fattar beslut

Beslut kring Väster-Skägga gård fattas på delägarmöten tre gånger per år. Även delägarnas barn är välkomna, med undantag för höstens budgetmöte då bara delägarna träffas. Årsmötet väljer en styrelse som sköter det löpande, en ställföreträdare som kontaktperson för myndigheterna och deltagare till arbetsgrupperna. De senare fyller en viktig funktion i förvaltningen och utvecklingen av gården och ger möjlighet för delägarfamiljerna att vara aktiva. Även arbetsdagarna, ”allaktiviteterna”, som återkommer flera gånger om året är viktiga för gemenskapen.

En av arbets­grupperna kallas ”hus­gruppen”. Den har nyligen projekterat en ombyggnad av ladugården med investering i solceller på ladugårds­taket. Bygget är nu i full gång, men vägen dit var inte spikrak.

– Det har funnits många om och men hos delägarna – kring det ekonomiska utfallet bland annat. Men med hjälp av mycket fakta och även stort engagemang från en av de yngre delägarna, som är civilingenjör, är vi igång.

Arbetsgruppen för ”jord och skog” jobbar bland annat med länsstyrelsens förslag om reservatsbildning på tre större öar som hör till gården. Där finns ädellövskog och rasbranter med höga naturvärden som många delägare är stolta över, men ännu har man inte nått samsyn kring reservatsbildningen, berättar Tom Lindroth.

– För att säga ja till länsstyrelsen krävs enligt lag enighet bland delägarna, men vi är inte där ännu eftersom alla alternativ inte är utredda.

Rekreationsvärdena viktigare än ekonomisk avkastning

Driften av gården finansieras med internhyror för bostäder som delägarna disponerar, uthyrning av bil- och båtplatser till boende på öarna utanför, stallhyror och markupplåtelser. Intäkterna från skogen är av mindre betydelse.

– Vi vill vårda rekreationsvärdena, och där ingår skogen, och rekreationsvärdena är viktigare än att driva skogen maximalt ekonomiskt. Vi är i den lyckliga situationen att vi inte är svårt beroende av skogen, säger han.

Målet är att fastigheten ska ägas och förvaltas av ättlingar till Carl Anders och Clara Lindroth och att det ska finnas plats för alla delägare och delägarbarn att nyttja gården och ta del av den på lika villkor.

Delägarna låter den kommande generationen styra skogsbrukets inriktning, och det tycks komma att innebära en övergång till hyggesfritt skogsbruk framöver, enligt Tom Lindroth.

– Den senaste slutavverkningen gjorde vi 2011, men många tyckte inte att intäkterna motiverade insatsen när de såg kalhygget efteråt. Hyggesfritt verkar ha rönt stort intresse, eftersom man vill ha kvar skogskänslan, och släktens jägare tycker att hyggesfritt är bra för jakten och viltvården.

Omställningen till hyggesfritt kommer att ta tid, och Tom Lindroth tror att det kommer att bli en utmaning att hitta entreprenörer som kan genomföra omställningen. En annan utmaning kan bli att hitta industrier på rimligt avstånd som vill köpa det virke gården inte sågar själv i den egna sågen.

Att antalet delägare ökar till cirka 35 i nästa generation skulle också kunna bli en framtida utmaning. Men Tom Lindroth är inte så orolig.

TEXT: Malin von Essen